Halvsju infann jag mig på Akademiska sjukhuset i Uppsala för att genomgå en Gastric ByPass operation. En operation jag väntat ett tag på, en som jag först då tanken kom inte ville genomföra. Sen har det gått några år och tanken har mognat i takt med att min hälsa försämrats och vikten ökat. Jag har inte lidit så mycket av min vikt eller utseende, har alltid tyckt att vi alla har samma värde, samma rätt att bada, sola osv...men självklart så har min höga vikt också påverkat mycket i mitt liv på ett negativ sätt, det går inte att förneka.
Jag fick skjuts till Uppsala av mamma med make som sen reste vidare till Sundsvall för att besöka minnenas stig genom att gå på en träff/fest med gamla skolkamrater (inte maken dock).
Mamma hjälpte mig kvällen innan och tidigt på morgonen med att tvätta mig ordentligt med det medel (Descutan) man ska använda före oprationen. Hade innan inte tänkt på att även ryggen skulle tvålas in ordentligt. Många år sen man hade mamma som tvättade en på ryggen kan jag säga.
Lite historik kring min resa mot ett friskare liv som började för ca 1½ år sedan:
Våren 2012, fick astma diagnostiserat och började medicinera. Sökte på Vårdcentralen för att se vilken hjälp som kunde finnas vad gällde viktminskning (var även nyfiken på operation, men var ändå inte riktigt redo). Dock blev det astman som var i mest behov av åtgärd just vid mitt besök, men fick remiss till en psykolog. Blev sjuk i slutet av maj, influensa som satte igång astmabesvär ordentligt och jag blev sjukskriven i över 1½ månad totalt. Under denna tid fick jag diagnosen diabetes 2, samt hade en "toppvikt" på 140 kg.
Började gå hos en psykolog som jag totalt träffade 10 gånger. Besöken varierade stort i innehåll, jag har så mycket jag vill prata om, så mycket jag tror påverkat mina val i livet osv. Inte lätt för den stackarn att hänga med i svängarna, speciellt som jag fick nya diagnoser under tiden och det hände en hel del.
Under denna sjukperiod träffade jag flertalet läkare då det är sällan man får träffa samma även under samma sjukperiod. Det var i alla fall en manlig läkare som tog upp det här med vikten och rådde mig till att göra en GBP. Jag avslutade med att fråga igen; Så du tycker att jag ska genomgå en sån operation? Ja, så snart som möjligt var hans svar. Efter ytterligare något läkarbesök (självklart med annan läkare) så skickades en remiss iväg till Västerås överviktsenhet.
Akademiska sjukhusets överviktsenhet i Uppsala utreder åt Västerås och de skickade remissen vidare dit för besök och bedömning av min situation. Första gruppträffen i Uppsala var i september 2012, träffade senare sjuksköterska där i oktober 2012, i december 2012 träffade jag både dietist och beteendevetare och var även till Västerås och lånade hem en mätare för att mäta om jag hade sömnapné (vilket jag inte hade). Sen dröjde det ända till april 2013 innan jag fick träffa läkare i Uppsala igen som i och med det besöket avslutade själva utredningen och skickade svar på remissen till Västerås igen. Där åberopade jag vårdgaratin då jag visste att de hade lång väntetid på operation. Fick i mitten av maj besked om att operationen skulle ske i Uppsala, då vägde jag 8 kg mindre än när remissen skickades. I början på juli var jag till Uppsala igen för inskrivning och fick träffa kirurg, narkosläkare, sjuksköterska och sjukgymnast. Sen dröjde det till slutet av juli innan jag fick reda på operationstiden. Före operationen skulle jag gå på en diet och använda mig av Modifast näringsdrycker i fyra veckor, 6 stycken varje dag. Jag tog tre och åt lite sallad och annat emellan. Före flytperioden vägde jag 12 kg mindre än när remissen skickades och på operationsdagens morgon vägde jag 121,4 kg vilket innebar att jag gått ner 7 kg under min "flytperiod"
Åter till själva operationsdagen:
Klockan nio rullades jag in till operationssalen efter lång väntan och sövdes ned för att sen vakna illamående, lite smärtpåverkad men allra mest otroligt trött. Operationen tog 64 minuter och genomfördes med minimal blödning (har jag fått berättat för mig i efterhand). Tre läkare var närvarande enligt journalen, dock vet jag inte vem som var själva kirurgen. Träffade bara narkosläkaren mig veterligen och vet inte om han var en av de tre jag senare hört nämnas.
Låg i dvala och blundade, de kom och frågade då och då om jag var vaken, jag fortsatte blunda och mumlade "halvt" som svar på frågan varje gång. Fick medicin mot illamåendet och smärtan. Har för mig att klockan var ungefär halvtolv men det är jag lite osäker på.
Rullades senare upp till avdelningen vid halvtvå och fortsatte sova. Det kom sen ett par tjejer ur personalen och det var dags att ta sig upp för ett toalettbesök. Reste mig upp till sittande på sängkanten och vidare till stående. Hade dropp både i höger armveck och vänster handrygg. Fick hjälp med att ta på mig ny sjukhusskjorta och underbyxa (klarade inte att böja mig ner och hålla byxan och samtidigt kliva i). Tog sen droppställningen och begav mig mot toaletten. Hade inte särskilt ont och det gick bra att gå. "Pudrade näsan" som jag skulle och gick tillbaka till sängen igen. Sov nog en stund till men gick sen upp och ut till hissarna för att ringa ett par samtal och tala om att allt gått bra (fick inte använda mobilen inne på avdelningen). Dottern Sara och mamma fick varsitt samtal innan jag gick in och sov en stund till.
Halvsju på kvällen sen upplevde jag det som att jag vaknade till ordentligt och hade sovit färdigt. Under den här dagen intogs varken mat eller vätska annat än droppet jag fick. Munnen fick penslas med lite vatten bara. Det var otroligt skönt att gå upp och borsta tänderna och känna att man var lite mer vaken. Och att jag inte hade så ont som jag befarat innan att jag skulle ha.
